Älskade Pyret

Så var det den 8:e igen. Dagen i månaden då Pyret kom till världen och samtidigt togs ifrån oss. Vi var givetvis ut på kyrkogården och hälsade på. Vädret var till råga på allt grått och kallt, precis som jag kände mig inombords när regnet rann ner över min kropp. Det var länge sedan vi var till kyrkogården så nu vart det en lång stund på plats trots vädret. Det fanns så mycket att säga, tänka och glädjas och gråta över. Det var en riktigt fin och värdig stund. Det är så skönt att bara vara där, tända ett ljus, lägga en blomma och bara få vara. Där känner honom innom mig på ett helt otroligt sett och hela mitt hjärta bara skriker av kärlek. Hans värme värmde mig i ruskvädret, jag gick med lite lättare steg därifrån än när jag gick dit.

Jag älskar dig min son! Du är mitt hjärta!