En vacker dag

Så var den här och nästan över. Dagen jag längtat till och samtidigt verkligen fruktat att den skulle komma. Har varit så rädd att sorgen, räddslan, svärtan och att saknaden totalt skulle knocka mig och att man kanske inte skulle orka. Visst har tårarna varit många och saknaden stark men det har varit en fin, vacker och värdig dag. Till och med vädret har varit lite symboliskt. Grått och ett jämnt regnande. När Pyret föddes ifjol var det helt fantastiskt ute, solen strålade på en klarblå himmel och värmen hettade. När vi åkte ut till kyrkogården regnade det konstant. När vi stod och pratade vid minneslunden, la blommor och tände ljus regnade det men efter ett tag la det helt tvärt plötsligt bara av, två ekorrar hoppade ner från träden och började leka runt oss och runt Pyrets plats. Otroligt vackert. Om man inte visste bättre så skulle man nästan fundera på att bli religös. När vi kom till minneslunden och fram till platsen vi brukar vara vid stod det redan ett ljus och ett kort på vår lilla stubbe. Typiskt! Varför just idag tänkte jag!? Men när vi kom närmre stod det Till Pyret på kortet och ljuset. Vilken underbar känsla, allt bara släppte, knäna nästan vek sig och tårarna forsade och blandades med regnet som rann ner för min kropp. Det var Märit som varit där och hälsat på. Helt fantastiskt.

Tack och åter tack till er alla som har hört av er på alla olika vis under dagen. Det betyder otroligt mycket. Tack!

Vi strosade runt ett bra tag på kyrkogården vilket var riktigt härligt. Senare åkte vi in med mormor Lill och åt en riktigt god middag på Aya Sofya. En fin och trevlig avslutning på en fin dag.

Jag saknar och älskar dig. Tack för att du kom till mig.

Ännu en gång. Grattis min älskade son!

Texten på kortet på stubben: