APBERGET - Om att förvandlas till sig själv

Vilket jäkla lyxigt jobb jag har insåg jag precis.
Var och såg föreställningen Apberget i teater 3 här på jobbet.
Otroligt bra!!!

Dafne och Jenny har alltid varit bästa kompisar. Nu ska de börja sjuan och hamna i olika klasser. Fast inte ska väl det spela någon roll? En vänskap som deras kan inte bara ta slut, aldrig i livet!

Men sjuan är förvandlingarnas tid. Jenny blir helt plötsligt superpopulär utan att ha gjort någonting. Det är som om hela världen bestämt att hon är bättre än hon är. Hon börjar också inse att hon kanske inte är tillräckligt bra i skolan för att kunna bli pilot som hon alltid velat. Måste hon bli undersköterska nu, torka gubbar i häcken som mamma gör?

Samtidigt blir Dafne tröttare och tröttare på att vara vanlig. Det finns något ensamt och sorgset i henne som ingen verkar förstå. Hon börjar motvilligt fascineras av apberget, den trappa där skolans alla konstiga hänger. Och när hon drabbas av musiken kan hon inte hålla det inom sig längre. Hennes förvandling går fort, över en helg. Alla verkar tro att hon försöker spela cool, vara någon hon inte är, fast det egentligen är precis tvärtom

Apberget blandar högstadievardag med mytens metamorfoser. Den handlar om att förvandlas till sig själv, om sorgen i att upptäcka att någon som alltid har förstått inte längre gör det, om styrkan i subkulturer, om ett gryende klassmedvetande och om hur fruktansvärt ensam man kan känna sig i ett rum fullt med folk.